Var inne på Sarahs blogg och läste ett inlägg som hon hade skrivit om oss. I slutet stod det att det kändes precis som den tiden när det var vi (kanske inte exakt så, men ni fattar!).
Och Gud vad jag saknar den tiden!

Sarah och jag kunde verkligen snacka om allt, det fanns verkligen ingenting som hon inte visste om och vice versa. Men när vi började sjuan och hamnade i olika klasser och fann andra vänner gled vi mer och mer i sär och det var så himla synd!

V i hade båda stor del att det försvann. Den där fantastiska vänskapen. Jag var inte direkt oskyldig, utan jag hjälpte också till fast det var inget som var planerat direkt.

Har ni råkat ut för detta? Att ni har världens mest underbaraste människa vid er sida, men att med tiden rinner den ut?

Sarah, du betydde och betyder FORTFARNADE mycket för mig! Glöm aldrig det...

Kisses<33