Dagen började med att jag skulle ringa min mamma i Gbg, men hon svarade inte. Jag började gråta för jag tänkte inte igen! Du kan inte på allvar mena att du har svikt mig igen. Men efter ett tag ringde hon upp mig och allt var okej, hon lät okej och allt verkade vara okej, så jag gick till skolan i hopp med att jag skulle ta fem-tåget till Gbg. Det blev inte så. Vi två tiden fick jag ett sms där det stod: "Anna jag har försökt få tag på dig! Jag sviker dig igen! Mår jättedåligt och är inte helt nykter. Snälla gumman förlåt mig!". Om inte Amanda, Habibe och Alice varit snabb med att krama mig och säga tröstande ord så hade jag antagligen brutit ihop på en gång. Mitt svar till henne var: "Vad ovanligt. Du är medveten om att vi inte har träffat varandra på ett halvår och om du ska hålla på så här länge till så kommer vi aldrig att kunna träffas. Ses kanske i sommar verkar det som, för jag orkar FAN inte gråta mer över dig nu! Du är inte värd det längre. Ha det så bra. Du kan ju höra av dig när du kan bete dig som min mamma igen."

Bara så att alla vet, jag skriver inte detta för att få mer uppmärksamhet, men jag behövde verkligen skriva av mig.




Kisses<33