Äntligen är jag framme i Ängelholm! Kändes som om jag äntligen var hemma när jag klev av tåget och kastade mig i Felicias armar.
Jag hade lovat Angelica att jag skulle komma ner till Arken och hälsa på barnen och ledarna. När jag satte min fot innanför dörren trodde jag att jag skulle börja gråta. Arken är Ängelholms församlingshem (heter egentligen Åvalla och Arken är där barn/ungdomar hänger) och allt var som när jag flyttade. Okej, kanske inte riktigt likadant som när jag flyttade men nästan. Nytt golv fanns ju och pysselrummet har blivit större, likså Pärs arbetsrum. Och när jag fick syn på Pär så kände jag hur hela mitt aniskte lyste upp och jag sprang in och kramade han. Jag tror att han blev lite chockad, han visst liksom inte om att jag skulle komma och sen vänder jag mig och där står Angelica! VI skrek när vi såg varandra och kramades som om vi inte hade sett varandra på ett helt år och det var jätte jobbigt att sluta krama henne. Sen hann jag se något oranget komma flygande och där var Alma.
Vi gick in i andakts rummet och där satt alla barnen och ledarna. Mini, Johan, Tobbe, Bengt och Lars. Allt var som vanligt. Jag och Felicia stannade på samlingen och sjöng lite. Jag misstänkte att Felicia hade lite tråkigt när jag började hjälpa till med fikan, men jag behövde verkligen stanna där. Det kändes som om att mitt hjärta läktes ihop igen.
Alma kom och sa att hon ville snacka lite, så snäll som jag var skickade jag ut Felicia på stan och så satte jag och pratade med Alma tills jag upptäckte att klockan hade blivit fyra och att Felicia kanske ville gå hem.
Och när jag kollade mobilen upptäckte jag att jag hade fem missade samtal. Oups!

Nu sitter vi hemma och kollar på SATC filmen och vi upptäckte precis att om en timme kommer gästerna och vi har inte ens börjat fixa oss!

Ha det bra alla läsare! Ikväll eller imorgon kommer bilder!

Kisses<33