VARNING! Nu kommer ett djupt inlägg.

Det är inte alltid kul att glida ifrån sina gamla bästa vänner, men tyvärr kan det ske.
Idag sa en av mina bästa vänner till mig att jag hade blivit tråkig, men då slog det mig att det är inte som jag är tråkig, utan det är för att vi har alla skaffat nya vänner, intressen och tja nästan ett nytt liv. Jag flyttade till och med där ifrån. Det är ingens fel att det har blivit så här, utan det är bara tiden som har sin gång. Jag kan inte påstå att någon av oss har gjort en större insats för att bevara vänskapen. Jag har varit nere och hälsat på några gånger, men våra intressen skiljer oss åt.

De gillar att festa, dricka och ha kul på det sättet och det är inget fel med det! Så länge de är glada och lyckliga är jag lycklig för deras skull. Men med min bakgrund och det jag har gått igenom, så är jag rätt anti-sprit. Och det är inget jag kan hjälpa. Det är den personen jag har blivit, jag kommer nog inte att dricka och gör jag det så kommer det inte att bli några mängder. För jag vill inte bli som mina föräldrar. Att det ända som är värt att leva för finns i en flaska. Det är inget framtidsmål för mig. 

Jag kommer alltid att älska dessa två personerna och innan gjorde det jätteont i mig när jag märkte att vi höll på att glida ifrån varandra, men det gör inte ont längre för jag har accepterat det nu. Jag har pratat jättemycket om det här med Amanda, Alice och Habibe (speciellt med Amanda). Och det är de tre som tar upp det mesta av min tid nu och jag älskar dom av hela mitt hjärta! För det är troligtvis de tre som kommer att finnas där när jag blir gammal och se slut resultatet av den människan jag kommer att bli. 

Jag kommer aldrig att släppa taget helt, utan jag kommer att höra av mig. Men det kommer aldrig att bli som för. Och jag vet att Amanda, Habibe och Alice bara är ett samtal iväg. 

Det är vi nu..